Publicerad 2010-08-08 18:13 av isabell.larsson




kvarglömd morgondag



Om ingenting,
Var ordet vi fann.
Den där natten,
När min röst var hes.
Skulle jag lova dig
Allt och ännu mer.
För överallt i luften,
Bortkom ord.


Såg vi marken där vi gick?
Du var ensam
Och jag var själv.
Tillsammans blev vi
Oformulerbara varelser,
Sökandes…
Hittade i ett ögonblick av liv.


Försvarslös drift,
Om och om igen.
Så slukade jag din andedräkt,
I smyg.
På något vis,
Stal du från övriga,
Förmågan att synas.


Var det min hand
Du så otåligt ville åt?
Efter all tumult,
Med din blick,
Djupt inom mig.
I all ensam uppståndelse,
Två händer,
I en kvarglömd morgondag.


Idag är morgondagen,
Allt som inte gårdagen var.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren isabell.larsson med Poeter.se id #32059 innehar upphovsrätten