Publicerad 2010-08-19 21:18 av Christer Eriksson




snabba rum

 

om glas:

 

genomskinligt är doktorns handslag

anonymt, jag vill fråga:

 

är

                      tiden  slut

 

på väg ifrån

landar helikoptern försiktigt

får sjukhuset

se mjukt ut

 

från våning fem

är man över skogen

himlen börjar

på våning fem

är man under

våningar sex till tolv

 

hockeymålvakten

körde ihjäl sig

hade en mask som i skräckfilmen

rörelseenergin avtog för fort

glaset höll inte

 

bara den dödes kropp

är bevis för liv

                      och död

 

hela tiden fabrikens rörelse

av prylar vi ska lämna

 

om lingon:

 

den som födde

krymper alltid genom år

till

den nyföddes längd

 

spritar händerna

för att ta

influensan till de drabbade

 

bara låna, ingå i försvinnandet

 

om lingonen gjorts större

människorna mindre

jag ser

fyra personer bärga ett lingon

men det kommer i rullning

dödar ett barn

som bara följt med

för att se och lära

allt

om innanförskapet

 

om träd:

 

droppställningarna

är de sjukas träd

på sängarna

mull, lövhögar bränns

Ganges stränder

 

glider över horisonten

i en egen båge

mellan andras bågar

 

att förstå, ändå leva vidare

är det beröm, att förstå

att ensamdö, oftast

i ett rum

 

sockervadd tränger ur tandköttet

ser fint ut när vi ler

innerst inne

är leendet en substans

kanske en grå, har aldrig varit så djupt

 

in

 

som ett moln

viker undan, viker under, viker papper till en svala

för trädets skull

 

om unga och mer träd: 

 

ovanför dörren en siffra

nedanför siffran dörren

du är framför dörren

på väg in

jag väntar utanför, ungdomar

längre bort - skriker att de är

ungdomar längre bort

 

du kommer ut ur

fast lättare

av ett tvång du lämnat, flyttat

gradvis flyttat

 

sedan ska du hämta det igen

som ungdomarna

längre bort, ska hämta sina

                               debuter

 

hela tiden

nya bränslestavar mot gamla, oklar

övergång till pärlband av radhus

där förut

skog fanns

 

när hus är färdigbyggda

växer de inte

 

skogen lurar runt om

 

gömmer sig, sorg över radhusen

de vilar

hålls uppe av döda träd

 

kan vi inte ta av oss själva, samsas i avverkningen

 

kan man inte göra en stol

av skelettdelar, eller bestick

fast det säljer inte, reklam görs för andra

tillstånd

 

tonårskroppar som passerar i snabba rum.

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Christer Eriksson med Poeter.se id #8591 innehar upphovsrätten