landstingets skjortor är vida och korta
sängen är fylld av prasslande plast
vardagen känns en evighet borta
kanylen i armen sticks otäckt vasst

snarkdecibelen dånar mot taken
hotande nära ljudvallens bro
men ännu är en och annan vaken
i sjukdomstider är svårt att få ro

smyger upp för att tigga en macka
av trögäten limpa med svettig ost
skattebetald så man får väl tacka
för denna torftiga skogaholmskost

slocknar på bädden som tilldelats mig
men vaknar med armen svårt domnad
där ihopkrupen tätt intill mig
ligger en herre djupt insomnad

flyttar helt solo ihop två fåtöljer
(av personalen syns inte ett spår)
sömnen den ljuva strax därpå följer
men jag vill HEM - helst redan igår