Publicerad 2010-09-05 22:08 av Lars Svedin




Hon

Stjärnor i evigheten
leriga barnstövlar i tvättstugan.
Stjärnklart,
ljus som vandrat i tusen år
blinkar emot mig genom rutan.
Det är inte utan
att stövlarna blir lite misskötta ibland.
Hon tvättar stövlar och ungar
och snyter
bakar och stryker
ser inte stjärnor som jag.
Kanske ser hon stjärnor som jag,
men hinner inte se dem ordentligt.
Plikt och kärlek
ordning och reda.
Vart skulle det leda
om hon såg på stjärnor som jag?





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lars Svedin med Poeter.se id #34599 innehar upphovsrätten