Nu dansar jag ensam tills fötterna sargas och mörkröda fotspår kan leda dig rätt, och musiken är taktlös och tonerna gröna som mossa på hösten, som skogens palett, du är vilse min främling och världen är främmande, natten är ung men mörkret är skrämmande, människans lagar är krossande, hämmande, velar du, felar du, faller du ner i den ändlösa gropen så stannar du där, men främling nog är du allt vackrast i hopen och härifrån är du så fin när du andas, ty ångesten klär dig och tårarna blandas med flytande tjära och svart makadam oh, du skräckslagna lamm låt oss krypa på knä, mina fötter är såriga, pärlvita fä, jag har fläckat din päls med min innersta längtan och lust och i gryningens flammande, bitande pust var det över och vi äro nålar i halm av metaller, förblindade, stammande stela vi faller, i golvet och ingen




hör.