kvisten bryts av

månskenet

belyser

ditt ansiktes

blekhet

hårdhet

skönhet

schhhh

inte störa naturens sömn

låt fåglarna sova

endast uven ser oss,

.....men kvisten har redan gått av!

är det vargen, den ståtlige

som betraktar en mångtusenårig

rit, i månens sken?

tusenårig självsäkerhet ligger och spanar

närmare

ja, kom närmare

vill känna

pulsen

doften

av åtrån

lukter, dofter, feromoner, prids för vinden i detta nu

vargen smyger sig närmare

ålar sig i det höga gräset

ögonen lyser gula

käftens tänder är blottade

han vill också smaka

tyst, ohörlig tar han sig

fram mot oss, mot

sötman, oskuldens sötma

längtan, den djuriska sprider sig i kroppen min

jagkänner

andedräkten

känner dina muskler

spänning

mot min kropp

men ta mig nu då, medan tid är...

dina armar

låser fast

min kropp

blottar min hals

mina bröst

medan månen fortfararnde vittnar om din rättighet

gåshud

av längtan

kyla

fyra par lystna

ögon mot mig

blundar, njuter och ser med ens

ser jag, dig ulv

i detta nu

resa dig

mot mig

fullkomligt medveten om skenet, våra kroppar, djuret

greppet lossnar

min kropp dunsar med ens

mot det nattfuktiga gräset

nu är vi tre vittnen

din kropp vänder sig

mot vargens anfall

och en kamp

på liv o död

avslutas

med ett kras

skvälvande, frysandes, med kokande blod

 kryper jag fram

mot ditt ansikte

som ligger blek

o väntar på döden

i gräset

prassel i trädtopparna

mina tårar

smeker din kind

min längtan bultar

din blick, bejakar min längtan

fortfarande

min åtrå är

inte stillad

uven flyger med ens iväg

du ser på mig

och på vargen

som ligger stilla

och betraktar det

oundvikliga

nosen rör på sig, tänderna blottas för en sekund

ja,

du nickar mot vargen

som genast

kryper mot mig

sätter sin käft mot min hals

dricker sig otörstig

smärta, njutning, längtan

 lämnar oss

ofärdiga, fyllda av längtan, åtrå,

döende  i gryningens förssta ljus...............