känner behov av andetag
i famnen, använda tuggummin i
strumplästen och pirrimagen då
jag klättrar från flaskans topp
nedåt mot berusning

och räknar varje fyllemisstag
jag under nyktert tillstånd glömt bort
för att få plats med femtio decimaler
till pi i skallen, menat att bli ett partytrick
för sådant är alltid bra att ha nedpackat
till fest,
precis som skicklighet i att skriva sin
egen autograf, den konsten har jag inte
lärt mig ännu, å andra sidan har jag
inte heller kommit ut ur garderoben,
som en susan boyle eller sandra bullock,
inte ens som en paris hilton eller jane austen.

än så länge är jag bara en skåpdrickare i mängden,
konsument av kändisars verk och mina egna tankar.
självutnämnd filosof och bidragsgivare till systemet.
men det går också bra.