- Vi gör vad som förväntas av oss. Vi tvättar och matar dom, säger en ur personalen och ser uppgiven ut. Sju små utmärglade pojkar på varsin gul potta. Stumma och rädda bärs de från potta till tvätt. Under tvätten när
filmteamet inte är med misshandlas två av pojkarna av en våldsam skötare.
Vi får se de små värnlösa pojkarna efteråt. Blodiga, blåslagna, med ängsliga blickar.
En pojke lever med brutet ben i sin säng. Han tynar bort och är snart död, enligt personalen.
En flicka skriver brev som aldrig skickas till mamman. Flickan väntar på att mamma skall hälsa på, men det är lögn, vet de vuxna.
Barn utan kärleksfulla vuxna som kan ta dem i sin famn och trösta, lever sina korta liv i svart förtvivlan och rädsla.
Vi människor är inte alltid mänskliga, eller också är det mänskliga sämre än det djuriska.