Vi är en decimeter ifrån varandra och schackspelets pjäser illustrerar muren som finns mellan oss, som nästan alltid finns mellan oss du kallade det distans och jag kunde inte annat att under tystnad instämma men ibland står tiden stilla och vi kan andas i tvåsamheten som uppstår det har hänt kanske en eller två eller tre gånger, nej mer än så, men allt blir skört och lättförstört när man tänker på det en eller två eller tre gånger och det gör jag nästan hela tiden fast inte när jag är med dig och då är det svårt att säga vad som är rätt eller fel och skönare att bara flyta med

-

du ringer mig och jag är ett virrvarr av ord, med illustrationer lätta som vinden ingen annan vet men du vet att du är det sista jag tänker på innan jag somnar
det finns ingen tid nu och det gör att dimman blir ännu lite tyngre och jag förstår inte att visaren faktiskt rör sig och att tågen går och att studenterna sitter där i biblioteket och bläddrar blad, precis som du

-

det är söndag kväll jag fyller år du skickade sms på natten och ringde på morgonen och grattade en gång till vi pratar med varandra utan att säga något vi bara lyssnar till varandras tunga andetag jag inser att jag är på väg att sucka men lägger band på mig själv och vi väntar i tystnaden och förstår båda att allt snart tar slut jag börjar sakna dig innan det ens händer

-

"jag vet vad du tänker" säger du och fortsätter med "och jag tänker likadant" min kropp andas för första gången på länge och en sten faller men långt ifrån alla jag frågar "vad?" och du säger sanningen och ytterligare några stenar faller men min kropp känner likadant trots att hjärnorna synkroniserats i ett slut det är rätt det är synd det blir bra det är sorgligt jag kommer ändå alltid bry mig om dig nej du kommer hitta någon annan att bry dig om men du är fin, du är så snäll jenny


tystnad,
lugn