drömmer med tvål och vatten
föll för kaffe och propavan
när elden slipas
mellan inrökta väggar,
ur mjuka hus.

jag spanar genom oläkta ögon
efter natthimmel
bortom avslagen färg

det är varmt och tyst
och jag går hem
med blåsor på fötterna

vattnar rummen
i nattskinnsritual

jag hör hur elden trevar
hungrar smuts
ur dialoger, eländiga avvikelse.

spindelbenen löper
över blodig skog och
jag låter cigaretten
fungera
som avståndsmätare

sörjer över gammal tejp rostiga
fönsterskärvor

kalkerar mig mätt
genom ansiktets strandkant.

dimman sköljer tyg ur strupen

sköra solkast förlöser
ullens skam

och skuggorna väller
nålas fast
invid trasiga gälar.


elden ekar