De kopplar på charmen,

den tröstande barmen

men sticker i armen

och skär mig i tarmen

ett antal seanser

för att mina chanser

besegra min cancer

skall nå de instanser

där trivsamma faser

blir glada grimaser

istället för fraser

om lungmetastaser.

Man anträder loppet

och lever på hoppet

att det skall bli stoppet

på sjukdom och droppet

ty jag vill bedyra

jag stämmer min lyra

och hoppas på yra

vid sjuttiofyra

och att ej förgås

för dyster prognos

som kan sätta lås

på livslust, gunås.

Nu träffar jag doktorn på tisdag

Till dess, vänner: Hasta la Vista!