Jag vet inte när han kom hem till oss. Men nu gick han omkring utan skjorta och skröt över alla våldsdåd han begått. Jag kunde ju se att styrkan fanns kvar i hans kropp, men all sprit förvirrade hans tankar. Troligen hade han följt med farsan hem från krogen under natten. Vi försökte få honom att sticka iväg någon annanstans, men sa vi något blev han aggresiv och hotfull. Timme efter timme gick och han underhöll sin fylla med ständiga klunkar ur litersflaskan. Pappa brukade nyktra till inför måndagens arbete och ville inte dricka mer, så slagskämpen blev allt mer irriterad detta. Jag var sexton år och inte van att slåss och pappa som visste vad vår besökare kunde göra, vågade inte säga vad han egentligen tyckte. Enda chansen var att använda list. Jag började försiktigt ifrågasätta styrkan hos vår besökare. Han blev arg - passa dig noga! sa han. -Jag tror inte att du orkar lyfta upp mig, utmanade jag honom och vände ryggen till. Han tog livtag och lyfte mig hur lätt som helst.
-Oj, sa jag -du är stark. Får jag försöka lyfta dig? frågade jag. Han vände sin bara muskulösa rygg mot mig och jag tog i av alla krafter. Han var inte lätt
men jag fick upp honom från golvet. Med mannen i mina armar sprang jag ut ur
köket, genom hallen och ut i farstun där pappa på min uppmaning öppnade ytterdörren. Jag ställde den skjortlösa barfotade mannen på vår isiga trappa
och låste snabbt dörren. Då först fattade han vad som hänt och började slå på dörren med knytnävarna. Men trots hotelser och böner släppte vi inte in honom igen.