Han föddes som ett litet lamm bland andra.
Enda skillnaden var att han var svart.
Han lekte glatt med sina vita bröder
men snart tog barndomen slut.
Skingrade levde de sina liv.
Snart började svarta fåret göra skäl
för sitt namn.
Hans svarta yttre trängde in i hans själ.
De vita bröderna tog avstånd från honom
och han vågade inte närma sig
sina präktiga syskon.
Ensam led han över att inte vara
som de andra.
Men när det blev jul och hans sinne
blivit mer berusat än annars
ville han söka upp sina bröder
i deras fina hus.
Alla bröderna sa samma sak-
Kom tillbaka när du är nykter
och vet vad du säger.
Ledsen vandrade han hem
till sin familj, som visste hur
det brukade gå.
Ytterligare en jul i ofridens tecken.
När han så småningom nyktrade till
vågade han inte hälsa på
sina bröder.