Publicerad 2005-12-03 19:06 av Manal

Minnen väcktes, och dessa ord kom fram.


Ser du inte?

 

 

Vännen min

ser du inte mig

falla.

 

Jag ber om

din hjälp

och hjärtat skriker.

 

Mina ögon

fäller tårar

framför dina ögon.

 

Men du

rör inte ens vid mig

och tröstar.

 

Vännen min

vänd på din klack

och gå.

 

 

 

 




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Manal med Poeter.se id #657 innehar upphovsrätten