Det var vår och asfalten var framme.
Det gick att köra fort i kurvorna.
Jag, Mc-ordonnansen körde hårt
med min Triumph och furiren bakpå.
Vägen svängde under en viadukt
och där låg isen kvar. Vi körde omkull
i full fart. Jag höll fast i ena handtaget
och släpade efter motorcykeln som
sprutade gnistor mot asfalten.
Furiren försvann som en raket liggande på rygg.
Hans K-pist fungerade som en kälke
och skyddade honom från att rivas sönder
mot den grova asfalten.
Jag nötte ut min tjocka fårskinnsoverall
innan det blev stopp.
Blåmärken var allt vi fick, men furiren fick problem
när han skulle byta ut K-pisten.
Den var helt utsliten och förrådsgubbarna
kunde inte tro på hans historia.