Hon blev kallad av solen som syster
Förkrossad steg hon upp,
ovillig att släppa den närande längtan.

Men aldrig var hon ämnad att stanna.

Jag kände henne, men aldrig helt,
transparent lekande med hemliga drömmar
skimrade hon i sällsamma färger.

Men nu. Kallad av den komna förverkligaren
stod hon tyst och böjd i den sista skuggan

Nu var där inget skimmer mer.

Under en tålmodigt väntande sol
förstod hon vad det är att gråta av glädje