Vi var så ensamma
I den bittra verkligheten
Min kropp o själ
Vägrade att vara med
Du var med
Men led i det tysta
Två varelser
Två outsiders
Som inte kunde finna sin plats
Den ena försökte febrilt
Fast allt kändes så fel
Den andra vägrade
Men kände sig ändå så ensam
Varje tanke var tom
I varje gnutta hopp
Gömde rakbladet sig
Två personer
Som egentligen var en
Två själar
Sammanlänkade
Utan att tiden gjorde föreningen möjlig
Men sakta fann den ena den andra
Med trevande händer
Delade vi min säng
Du kröp under mitt skinn
Och jag tillät dig göra det
Vi blev det vi ville vara
Inte det som förväntades
Man kan inte leva utan luft
Du gav mig den
Man kan inte leva som en stenstaty
Jag gav dig livet