Silversiluett mot
svarthimlen

avlövad i vinterdvala

grenar spretande
från samma stam

iskyla som kryper neråt
- inåt

torra flimmerhår
och vit andningsrök

tankar spretar
under stjärnorna

         *

när hon var barn
sa man till henne
att den som söker han finner

men ingen berättade

att vid varje vägskäl
väntar också avsked

och att en del
kan både få och mista
på en och samma dag

även denna vinter
kommer gråten

fast nu av annat slag

         *

inne i värmen
visas katastrofen

där hjälpen ges till rika
och fattiga blir utan

sorg över människan

mod har den
som vågar tala

hon köper en smula frid
genom radiohjälpen
 

värmen är så långt borta

           *

idag har trädet
mist sin frostvita dräkt

grenarna spretar
knotigt bruna
från samma stam

snömängden oförändrad

bakom träden
målar köpingens ljus

gråhimlen brandröd

och kylan
känns mycket mindre kall

än igår

Eva Langrath 2010