Publicerad 2011-01-19 13:35 av etthjärtaäralltidrött




stå still, stanna upp. dimmorna längs marken är verkliga



vad tjänar det att brådska
annat än döden

med en lämnad barnahand i min hand

i det som är mellan födsel och död, vad tjänar det att ila, vad tjänar det att vara

allt och ingenting i samma andetag som dimmor lättar och snö fyger bort bort bort

jag blundar hårt

och viskar ditt fångade namn i mitt bröst
älskade unge, mitt allt






















Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren etthjärtaäralltidrött med Poeter.se id #29136 innehar upphovsrätten