Han hade ej guld, han fick snatta sig fram.

Men så åkte han fast och fick stå med sin skam

inför omvärldens dömande öga

vars förståelse var minst sagt föga

för rännstenens barn, utan mor eller far,

vars skulor från andra var allt som fanns kvar

att ta med till den leriga, taklösa grop

där de hungrande somnade från alltihop.

Det är enkelt att yvas för vacker moral

när man ej har en aning om alla de kval

som följer med utanförskapet

som jämt stirrar döden i gapet.

I sådan miljö skapas  de frustrationer

som leder till blodiga  revolutioner.

Men fortsätt att gömma din välfyllda börs.

Så länge du önskar.

Så länge du törs.