Ibland är jag lycklig ensam, som just nu.
En timme in i den snögnistrande soldränkta skogen.
Jag sitter i ett översnöat älgpass och dricker mitt kaffe
med hembakat matbröd. Myren som breder ut sig framför
skogskanten släpper loss den våryra vinden som kyler
min skidsvettiga kropp. Snart måste jag vidare för att
återfå den behagliga värmen från skidåkningen på den
raspiga skarsnön.
När jag nyss vässade pennan hörde jag dagens första ljud
frånsett vindsuset. En korp seglade majestätiskt förbi
i sin fantastiska svartsvarta blänkande fjäderskrud.
Vi hälsade på varandra.