En gång var du

en liten kille

nördig 

sa du om dig själv

Du hade en mamma

som inte förmådde

att visa sin kärlek

En far som var hård

och inte närvarande

och du bestämde dig

för att aldrig mer känna

Du stängde in allt 

bakom en ilsken yta

När du blev stor

och rakade huvudet

satte på dig kängor

och bombarjacka

undrade alla

varför du var arg

De ville ge dig hjälp

det var ett hån 

Det var inte du som

behövde psykhjälp

skrek du

Andra var rädda

du skrek och slog

Du tränade 

och tuggade piller

du såg svart

och började du

slå och sparka

slutade du inte

förrän den andre låg

blodig

Du blev dömd

jag mötte dig

en hård kille

med rakat huvud

och ett taggigt yttre

med en röst som

Magnus Betnér

Du hade

en sökande blick

och ganska snart

öppnade du upp

jag fick lära känna

den lilla pojken

som du stängt in

Jag kommer alltid 

att minnas dig