Ibland när jag åker buss händer det att världen stannar för en sekund.
Det är när jag lutar huvudet mot den kalla rutan och sneglar ut mot skogarna som jag ser någonting.

Muskulösa ben. Klipska bruna ögon. Och sedan en vit hoppande stjärt.

Jag har delat ett ögonblick med ett rådjur.
Bara mitt ögonblick.

Inte ditt.