Ännu är träden kala

så nakna i sin ensamhet

Jag ser horisonten genom

naturens genomskinnlighet

himlens föränderlighet

mín ensamhet

Jag känner samhörighet

med trädens tystnad

snart gömmer de sig 

i en grönska

och

jag går ensam genom

en blommande

äppellund

humlan lyfter tungt

och försvinner surrande 

ur mitt synfält

en hastig vindpust

träffar min kind