Jag låter mig själv förfalla

det blir mycket enklare så

man slipper svikna drömmar

som aldrig slår in ändå

min rakbladsrandade kropp

för ful för någon att se

för ful för någon att älska

då slipper man hoppas på de

och mat det äter jag ingen

varför ödsla livet på

att tvingas äta ensam

när allt smakar illa ändå

och visst man kan ju dö

men det faller nog ingen tår

med lättnad folk tar adjö

han var ju ändå så svår