Jag glider lätt fram i spåret. Den som fixat med vallan har definitivt överträffat sig själv.
Mycket fäste i uppförsbackarna och ett riktigt fint glid när det bär av utför. Jag undrar hur det kan kännas så lätt, som att jag är en rullande kula på en hinna av såpa.
Barrskog susar förbi i min ögonvrå när jag tar majestätiska kliv på skidorna. Blicken är fokuserad framåt på en osynlig punkt någonstans i fjärran. Om en ekorre hade bestämt sig för att hoppa ut på spåret hade jag mosat den och sedan glidit förbi i en omslutande trans.

Efter ett litet tag så ser jag några ryggar som rör sig i spåret. De är kanske hundra meter bort.
Jag tar några häftiga staktag, som gör att jag smeker fram i spåret, och finner mig själv jämsides med personerna. Där bredvid mig kämpar Cologna, Hellner och Northug.
Isat dreggel ligger som frostiga täcken på deras hakor. Colognas ögon vidgas till sin dubbla storlek och han missar ett stavtag i sin förvåning och förskräckelse.

Ingen av skidåkarna säger någonting. Tystnaden är bevis nog på hur chockade dem är.

Det går tungt. Riktigt tungt.
I en sista brant backe så står grabbarna nästan stilla.
Jag själv känner att jag har mängder av extra kraft som jag lägger ut för att ta fräs uppför mördarbacken.
Northug får djävulen i ögonen men har inte kraft nog att jaga ikapp.

Lugn och rofylld rundar jag en vall och glider in på upploppet. Det går ett sus genom publiken och tiden verkar stå stilla.
De undrar vem den där tjejen är, och varför hon ligger före herrarnas elitåkare.
Sedan bryter en vägg av ljud ut. Kommentatorerna sätter kaffet i fel strupe och hostar brun sörja på sina kontrollbord.
"Otroligt! Vad är det här? Otroligt!" skriker röster i högtalare.

Jag bara skrattar för mig själv och tar mig snabbt över mållinjen. Etta. Först. Number one.

Senare står jag på prispallen och blickar ner över alla. Ingen har någonsin sett någonting liknande förut.
Då ställer en exalterad reporter miljonfrågan. "Hur känns det?"
Jag tummar lite på mitt svar. Smakar av orden. Det här är mitt ögonblick att få min röst hörd.

"Det känns fan bra alltså."