– Jo, jag undrar om du var bekant med en Östen Engberg?
Mannen i Telefonen presenterade sig som advokat Stig Alder och höll på med en bouppteckning efter just denne för mig okände Östen tills polletten trillade ner.
Det måste vara den tillfälliga dryckesbrodern Östen från baren som i fyllan avslöjade en konspiration kring Sveriges politiska styre.
– Här finns en förseglad skokartong som är adresserad till journalisten Peter Lorin och eftersom det bara finns en journalist med det namnet i Sverige måste det väl vara dig.
Jag åkte iväg till advokaten och hämtade skokartongen som de anhöriga låtit mig obesett erhålla trotts att den teoretiskt kunde innehålla rikedomar.
– Med tanke på Östen Engbergs torftiga leverne kan du nog inte vänta dig något av värde, sa advokaten.
Väl hemma såg jag att det inte var guld och pengar utan något för en journalist ännu värdefullare. Något obegripligt och något som kunde bli farligt.
Osorterade tidningsurklipp, brev, två böcker, en dikt och utdrag ur vad som synes vara sekretessbelagda handlingar. Vem var denne östen och hur hade han kommit över detta?
Enligt advokaten var Östen bara en lodis, men själv hade jag efter mötet på baren misstänkt att han hade haft ett annat liv innan. Östen hade faktiskt gett mig uppslag till två omstridda artiklar: Den röda tråden och De styrda. Hade hans miserabla liv och sorti något att göra med..? Eller var han bara en av alla dessa tragiska rättshaverister som såg konspirationer i varje buske? Men hur hade han då kommit över brevkorrespondens mellan CIA och Säpo?
Jag plockade upp en lapp med en dikt och kände igen den från Östens dödsannons:
”Sådan är politiken ordnad.
Motsägande ökända räddare danade andens döda evangelium.
Platsens altare lever med eld.
Det är räddaren folket önskar rådde.
Platsens altare lever med eld.
Varför altaret råder, spörjer politiker i onda nästen.”
Var det någonting Östen försökte säga efter sitt frånfälle? Något som bara kunde sägas då?
En notis om IB-affären fångade min uppmärksamhet: ”IB fortsatte sin verksamhet trots Guillous avslöjande och finns än idag i form av KSI (Kontoret för Särskild Inhämtning).”
Ett parti med en egen hemlig säkerhetspolis måste vara unikt i den demokratiska västvärlden. Men idag rotar inte journalister i det?
Sossen och Olof Palmes medarbetare Birger Elmér ledde verksamheten. Men detta var inget nytt. I lådan fanns en bok ”En spion i regeringen” av pseudonymen Sven Andersson. I boken beskrivs ingående hur en främmande makt placerat en spion i den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Jag sträckläste boken där det framförs tanken på att Olof Palme visste vem denne spion var och att denna vetskap också blev hans död.
Fakta är att Säpo länge jagade en mullvad i regeringen men hans namn kom aldrig fram.
”Det skulle rasera partiet mer än Mona Sahlin lyckades med” stod det på ett papper. Vad?
Här fanns också en akt om spionen Stig Wennerström som gick under täcknamnet Örnen. Det fanns en kompanjon till Wennerström som endera kallades Mr X, mannen i bilen, men är mest känd under kodnamnet Getingen. Vem var denne?
”Wennerström avslöjade frikostigt allt om sitt spionage vid gripandet 1963 utom en enda detalj. Han vägrade hårdnackat att avslöja Getingens identitet”.
Var möjligen Getingen och mullvaden i regeringen samme man?
”Olof Palme gjorde vänplikten som underrättelseofficer på flygstabens underrättelseavdelning (Fst-Und) där även Wennerström arbetade” läste jag på en annan akt.
Försökte Östen med alla dessa osorterade papper säga något om Palmemordet? Och varför hade han utsett mig till arvvinge? Fanns kanske lösningen på 1900-talets största svenska mordgåta här i skokartongen?
Vem var lodisen Östen innan och var innehållet i skokartongen orsaken till hans död?
Jag tog upp ett pressurklipp från DN den 25 augusti 1986 : "Om sanningen om mordet på Olof Palme kommer fram, så kommer den att skaka Sverige i sina grundvalar." Det är socialdemokraten och före detta Säpo-chefen Hans Holmér som är sagesmannen bakom detta citat. Hans Holmér, som självsvåldigt tog över utredningen av mordet på Olof Palme. Samme Hans Holmér skapade också den ökända Basebollsligan inom stockholmspolisen där flera högerextrema poliser ingick; flera av dem figurerade som misstänkta för själva mordet.
Med Östens egna nedtecknade ord ”Hur skulle fallet uppklaras när de skickade ut ett gäng bögar att jaga en mördare”. Jag förmodar att Östen åsyftade Ebbe Karlsson-affären.
“You have to find a solution, otherwise, we must disclose your mole.” stod det på ett papper med ett brevhuvud från Central Intelligence Agency (CIA).
Vad fan hade Östen fått tag på det här?
Ett märkligt uttalande i DN 1987 av dåvarande FN-ambassadören Anders Ferm:
”– Svenska folket kommer att uppleva en minst lika stor känslomässig chock som efter mordnatten den dag då mördarligan grips.”
Vet Anders Ferm vilka mördarna är och varför kommer vi bli chockade av att veta deras identiteter? ”minst lika stor känslomässig chock som efter mordnatten” läste jag igen. Vad kan chocka oss mer än statsministermordet som fick hela nationen att traumatiseras?
Ett urklipp med Olof Palmes mångårige vän Harry Schein ”Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp”. Varför säger de så?
Men det kanske märkligaste är ett PM skrivet av okänd:
”Vi i partiet måste fatta det mest ohyggliga beslut man kan fatta. Men det finns ingen annan utväg och måhända kommer historien förlåta oss om det gud förbjude kommer fram.”
Ytterligare en notis av Anders Ferm: ”Svenska folket är inte moget att få veta sanningen”.
Tydligen verkar de initierade veta att sanningen om mordet är värre än själva mordet.
Ett brev av Klas Eklund som var chefsekonom på SEB och jobbade tidigare i S- regeringen.
Klas Eklund beskriver den sista tiden så här: ”I den inre kretsen pågick hösten 1985 en skärrad diskussion bakom lyckta dörrar om vad partiet egentligen skulle ta sig till med sin ledare. Borde man övertala honom att avgå? Skulle man kunna få honom att sjukskriva sig?”
Ett citat av Sveriges dåvarande Parisambassadör Carl Lidbom: "Det bästa vore att Palmemordet aldrig blir uppklarat".
Det var som ur Leif GW Perssons polisroman ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”. Men det var fiction. Eller vet Leif GW Persson något som bara kan återges fiktivt? Så här skrev han rakt ut i Aftonbladet 22 feb 2011: ”Det rör sig om en mindre konspiration på några få personer i Palmes närhet som av politiska skäl ville ha bort Olof Palme”
Här låg också Säkerhetstjänstkommissionens utredning om svensk säkerhetstjänst (SOU).
”I september 1953 fick Olof Palme sitt första fasta jobb. Det var den militära underrättelsetjänsten, Fst-Und. Där Olof Palme utbildade sig till officer år 1947.
Palme arbetade på Fst-Und och var ledare i Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) och International Student Council (ISC). Han rapporterade som studentledare till CIA och Fst-Und. Det han rapporterade var namn och uppgifter om kommunister.”
Den sista raden är minst sagt anmärkningsvärd. Jag läser vidare:
”… Olof Palme var en del av den så kallade Stay-Behind-verksamheten som i Sverige organiserades av CIA-agenten William Colby (senare CIA-chef) efter andra världskriget och början av 1950-talet. Ledningen i Sverige bestod av Bertil Kugelberg från SAF, Arne Geijer från LO och Alvar Lindencrona, direktör i familjen Palmes försäkringsbolag Thule.”
Thule bytte namn till Skandia och Skandiahuset var huvudsäte för Stay-Behind-rörelsen och just utanför Skandiahuset sköts Olof Palme. Två veckor före sitt planerade Sovjetbesök.
Vidare ur SOU: ”1958 organiserade Birger Elmér en ny underrättelseorganisation, Grupp B/IB. Olof Palme var väl insatt i verksamheten.” vilket Jan Guillou avslöjade och blev finkad för. Men vad inte ens Jan Guillou och kompani då kunde ana var avslöjandet i TV 4 1999:
Olof Palme var spion åt CIA.
En notis av Olof Frånstedt, chef för kontraspionaget och Säpos operative chef 1967-1978: ”CIA och MI6, britterna, var tveksamma till Palme. Han hade varit engagerad i CIA men man visste att det fanns en rak kanal mellan KGB och en person i Palmes omedelbara närhet.”
I den vevan sparkades Säpo-chefen P.G Vinge då han sa att Palme var en säkerhetsrisk.
Om TV 4 kan avslöja Palmes spioneri för CIA borde KGB kunna det och – då utnyttja det. Offentliggörande och förnedring eller: jobba för oss. Jag tog upp Hans Holmérs bok ”Olof Palme Är Skjuten”. Begynnelsebokstäverna baklänges blir SÄPO. Ville han säga något?
”Palme bevakades som en säkerhetsrisk av Säpo” läste jag från en lapp och det förklarar alla walkie-talkie-män på mordkvällen - de uppmärksammades först vid mordet. Skälet finns kanske i detta PM: ”Palme hade regelbundna möten med KGB-agenten Nikolaj Nejland”.
”Olof Palme mötte i hemlighet även den militära ryska underrättelsetjänstens män”, en uppgift som kom från Försvarsstabens operationsavdelning 5.
En intervju i tidningen Världen idag med professor Birgitta Almgren som forskat i de så kallade Rosenholzakterna låg också där i lådan.
Rosenholzakterna finns i SÄPO:s arkiv. De avslöjar namnen på de cirka femtio svenskar som samarbetade med den östtyska säkerhetstjänsten Stasi under det kalla kriget. I flesta fall handlar det om revolutionsromantiska journalister.
”I somras beslutade regeringsrätten att professor Birgitta Almgren skulle få ut Säpohandlingar om de svenskar som samarbetade med Stasi. Det blev dock ett tillstånd med förbehåll. Birgitta Almgren fick ett hot om fängelse över sig om hon röjer namnen”.
Alla länder har öppnat dessa arkiv utom ett - Sverige. Som skäl anges ”rikets säkerhet”.
”Finns det politiker bland dem som samarbetade med Stasi? frågar Världen idag.
– Det är många namn på en rad områden, glider Birgitta Almgren undan frågan.”
Vad är det som gör att Sverige som enda land vägrar låta publicera dessa akter? Självfallet finns där komprometterande detaljer om journalister. Men att halva journalistkåren under sjuttiotalet var vänstersinnade är knappast en hemlighet. Och inte hotar det ”rikets säkerhet”. Nej, där finns bara ETT namn som till varje pris inte får uppdagas.
Om sanningen kom fram skulle det utradera partiet för all framtid och skada Sveriges rykte för mycket lång tid. Offentliggörande vore uteslutet; å andra sidan kunde det inte fortgå.
Ett kusligt citat på ett brandskadat papper av socialdemokraten och dåvarande Stockholms polisläkare professor Nils Bejerot: ”Det var ’partiet’ som mördade Olof Palme.”
”Extremhögern och socialdemokratin har ett ömsesidigt intresse av att bevara hemligheten” stod det på en lapp. (S)äpo måste dölja den största skandalen i statsmannaskapets historia.
Kanske resonerade man i den innersta kretsen inom partiet och säkerhetstjänsten att det bara fanns en lösning. En obehaglig lösning. Men att alla andra alternativ vore värre.
Jag läste dikten från Östens dödsannons om och om igen och slutligen fann jag svaret:
”Sådan är politiken ordnad.
Motsägande ökända räddare danade andens döda evangelium.
Platsens altare lever med eld.
Det är räddaren folket önskar rådde.
Platsens altare lever med eld.
Varför altaret råder, spörjer politiker i onda nästen.”