Vill minnas hur du sjönk in
alldeles tätt intill
och växte varje gång när
mina lyftande ord reste ditt
inre till trygga moln


jag kysste saltet
från dina ögonlock
och du sa att jag
var ditt allt
och att


ingen
ingenting



någonsin skulle
komma i mellan oss


Du täckte mina ärr
med värmen din
vårdade mina inre sår
förstod innebörden
att ta ansvar


trodde jag


insåg aldrig
dina skådespel
att du egentligen
var någon annanstans


såg aldrig i dina
ögon att du menade nått annat
blickar ofta tillbaks och skuldsätter
för att ha haft din axel att gråta i

att min själ blottat naken inför


men vad är värdet på min själ?
på mitt ödelagda hjärta
nu när jag vet sanningen
att du tog och tog och tog
utan önskan att ge något tillbaks


dessa falska mynt
knivsudden tryckande emot ryggen
känner obehag vid din varje närvaro
i tankarna mina


ett obehag

skam


att fortfarande älska

dig