Du vet. Det finns många barn som än i dag sitter i pannrum.
Eller i källare eller garderober.
Många ligger under sin säng eller gömmer sig någon annan stans.
När mitt liv är som värst plågsamt så kommer ändå tanken till mig att, kan jag hjälpa ett enda barn så har min kamp för att överleva inte varit förgäves.
Det är därför jag berättar min historia, därför som jag ger ett ansikte till världen.
För att andra ska slippa känna denna enorma ensamhet, övergivenhet och skuld som vuxna lägger på de barnen som ska bli vår framtid.
Kan jag bara finnas en kort stund på jorden och ändå göra gott
Så är det värt allt arbete jag lagt ner för att bli hel som vuxen.