jag känner dig långt inom mig
hur du krälar omkring, stryker dig längs mitt innandöme
hur dina rörelser smeker min strupe, min gom
hur du lägger dina ägg i min magsäck

du oroar dig för framtiden
att en dag skall komma då du försvinner från mig
men jag ber dig, var inte det
för jag ska ta hand om dig, ge dig den kärlek som tiden ej tillåtit

tillsammans skall vi gå hand i hand
mot de fördomar som väntar oss
mot det land som fördömer oss
mot glömskans, ensamma hav som sakta fäller sina sista offer

du styr mig mot strandens gråa färger
där vi lägger oss och smeker varann
där du ömt viskar i mitt öra
om en historia jag inte trodde fanns

när detta rike har fallit, så som alla andra gjort
vart ska vi fara då? vart ska vi leva tillsammans?
finns det en värld bortom denna?
kommer den att välkomna oss?

du gråter och jag kan inte trösta dig
du vissnar och jag kan inte vattna dig
du dör och jag kan inte rädda dig
kommer livet i evighet bli en bro mellan himmel och helvete?

där tiden för sådana som vi inte går?
där vägen alla andra går på inte längre syns