Publicerad 2011-04-19 22:43 av sanrie




brunbrända vingars ironi

 
med brunbrända vingar dansar vi nakna
dansar hand i hand
där blå ser in i blå
och solblekta lockar möts

tystnad

 

med brunbrända vingar gömmer vi oss
gömmer oss bakom drömmar
gömmer oss bakom rädsla
och någonting vi kallar för kärlek

i tystnad

 

med fjäderlätt fasad lovar vi varandra
ingenting

med fjäderlätt fasad blundar vi för
tid

 

med brunbrända vingar är vi ovissheten
ovissheten som törstar
törstar efter ett sammanhang
efter en verklighet

i tystnad


ett halvår och en evighet senare
blir du pappa på min namnsdag
och köper lägenhet i stan

 

ett halvår och en evighet senare
hoppar jag mellan klotets kontinenter
och förälskar mig i mörka främlingar

 

med brunbrända vingar





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren sanrie med Poeter.se id #17431 innehar upphovsrätten