Livet är det finaste vi fått, men allt för många glömmer bort det.

Likaså jag.

Jag stod på utsidan av balkongen, hade bara behövt släppa handen och släppa tag om allting.

Men något fick mig att klättra tillbaka, vilket jag är väldigt glad över nu.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag hoppat.
Eller om jag tryckt i mig för många tabletter.
Eller om jag skurit mig för djupt.

Jag är tacksam för mitt liv, även fast att mörkret hinner ikapp mig ibland.