vi var så unga
och du var ännu lite yngre
vi såg varandra

vad såg vi

två trasiga barn
lekte vi oss till något
oförstörbart

men jag den ständigt övergivna
hur hade jag kunnat
bevara

det var du som bar oss
och din värld störtade samman

då byggde du murar

och det blev Amsterdam
och Wien och så Wien igen

du såg på mig där bakifrån
och jag föll för din längtan
som var min
och försökte jag värja mig
så gick jag ändå i din blick

för några år sedan
detta obevakade ögonblick
oförberedda
föll vi in i varandra igen

något föddes
någon

och nu

bär jag

och helas