Du är min. Jag är din.
Vi lever tillsammans, och vi lever åtskilda.
Det går inte en dag utan att mitt hjärta
bultar så hårt för just dig.

Dagarna vandrar, men jag står still.
Jag räcker inte ända fram.
Du hjälper mig fram, du får mig att gå.

När mitt sinne är ockuperat av minnen,
meningar, kärleksförklaringar, mysbyxor, magont
och sommarstockholm..
Då finns du där.

Du talar om för mig att;
"det där är inte drömmar, det är minnen.
Minnen av mig."

Sedan väntar jag på dig, oroligt väntar jag
på ditt samtal, ditt besök.
Kroppen i extas och magen nervöst dragande.

Mitt huvud tänker:
kommer han att älska igen?

Mitt hjärta tänker:
vi kommer aldrig att sluta älska.