Jag vill låta lyckan komma
som då,
den stunden,
var det bara inbillning, ett trött berusat rus
eller var det något som hände?
Jag ville ha dig så nära, så intill
för jag tror att hjärtat log en stund
och jag var inte rädd
jag bedrev inte ens konflikt med
miss independent som bor där inne.
Stilla undrade jag om det är så det kan kännas
innanför murar och masker,
är det så det känns om man vågar älska?
Ligger du, liksom jag
grunnar, slår bort, tänker igen
finns min doft kvar i dina lakan
o minner dig
liksom din har satt sig i min hud
o minner mig?