Ett kraftigt dunkande
i mitt inre
tvivel och hopplöshet

Det går
kalla vindar
runt ditt namn
åskmuller

Du var en sommarvind
på min kind, smekte mig
med ord som gynnade dig

iskallt vände du vinden
och blev ett snöras
inom mig 

Ett häxliknande skratt
mot min blåögda syn
mot den tilltron jag gav dig

Du är nu
ett avtagande eko

av ilska