trött i att släcka ljusen
efter de som gått

i ett sista försök
att motverka dig

kryper jag
in mot det mörker

som är en förutsättning,

du hinner se
att det är vackert
innan du sträcker dig ut
och bryts av

men det vackra
saknar ingångshål

du har aldrig varit där

bortom ekot
som för dig tillbaka,

du

dricker i sömn nu

låter ljusen
irritera varandra

för att kunna släcka

efter de som gått

för att kunna


släppa in

det gift
som är läkning