Det är bara jag som ser
utan ett ord
har himlakropparna
slutat lysa

Mörkret attackerar
lägger sig som bomull
försluter verkligheten
i kuvös

Innan dess:
jag är i trans
mitt hjärtas galax
vibrerar extatiskt
nära gåtan

En illusion,
ett trolleritrick
cirkulerande
optiska dubbelstjärnor

Efteråt
en dunkel järndörr
jag slår mig blodig

….närmare differentialekvationen
kommer jag inte

Kanske existerade vi aldrig?



© Pimsan Ivarsson