Du var sällan hemma när jag var liten, du var alltid borta när vi satt i skiten.
När jag var 5 år var du hemma i några månader, endast för att din lilla son hade försvunnit ifrån dig.
Du försökte hjälpa mamma och det gick som det gick, ni båda glömde mig och där började mitt helvete.
Att jag satt där och grät var skit samma. Tack som fan! Ja, jag tackar min mamma.
Mitt liv blev som det blev. Man fastnade i skiten redan som liten.
(Varför såg ni inte att jag redan som barn behövde hjälp?)
Skiten tog tag i mig så snabbt. Jag sålde mig till drogerna, alkoholen och tobaken.
Helvetet bröt ut! Vart står jag nu?