Foto: Eva Langrath
Högt eller lågt
betraktar träden ovanifrån
de nya träden
lönnen, almen, eken,
linden, blodboken,
mandelblomsträdet med sin söta doft
minns rädslan, oron
vid flytten
till höghusets fågelholk
högt upp
långt från marken
van att sätta foten
direkt på marken
under många år
och skogen ett stenkast bort
granar, tallar, enar, björkar,
alar, aspar, rönnar
bollpilen fanns utanför min altan
tar hissen ner
sätter foten på det
gröna gräset
där små tusenskönor
trängs med maskrossolar
hittar en gammal asfaltväg
gömd under mossan
löven talar, viskar, rasslar
i takt med fågelsången
ljuset silar mellan bladen
på de nya träden
ett stenkast från
höghusets fågelholk
där ljuset och rymden
finns
nedanför balkongen
bollpilar, kantar en trottoar
illusionen om
instängdheten
sprack som
trollen spricker i solen
ikväll vandrar
du med mig
i nya skogar
© Eva Langrath 2011
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Eva Langrath med Poeter.se id #24299 innehar upphovsrätten