Sorgen har svärtat mitt liv
Svårmod som livnär sig av sorg
Förut pågick en kamp mellan sinnena
Förut så fanns i min kropp ett försvar
Jag är trött
Den trötthet jag känner kan ord ej beskriva
Inte heller det svårmod som sakta förgör mig
Som lejonets käftar brutalt slås igen
Runt halsen på det värnlösa offret
Som gamarna glupskt sliter inälvor ur kroppar
-- Så förtärs jag, så sönderslites jag
Falna icke, o livslåga; snart dör du ut!

(c) ferus, juli 2010