Hennes händer var öppna
fingrarna utsträckta med en lätt krökning
och alla fingrarna mynnade ut i
naturligt långa och välskötta naglar
vars udd sköt upp mot skyarna
Hennes armar och ben smala

och magen, så slät och len
med en perfekt liten håla som navel
Benen lika sylfidiska som den späda kroppen i helhet
som slutade med ett par perfekta fötter
Hela hennes sköna, nakna uppenbarelse var gudomlig

Men den blåvita huden var kall,
blicken var iskall och grumlig och gav intryck av
att aldrig ha slutits samman i en blinkning;
inga rökmoln bildades vid
näsborrarna i den kyliga novemberluften
Men hon var vacker. Så strålande vacker!

En skönhet jag aldrig någonsin skådat
strålade från denna varelse, som i samklang
med den kyliga höstnattens månsken på månadens
fjortonde dag, som i en höstens orkester
gav upphov till en ljuvligt stämd nekrotisk
symfoni som i nattens mörker var magisk


(c) Ferus 2009