Jag lägger mig ner för att vila en stund
Vandra iväg i de omedvetna:s lund

När jag försvinner ur min kropp
Föds det åter hopp

När jag drömmer stannar världen upp ett slag
Och äntligen får jag vila ett tag

Drömmen räddar mig från undergång
Min befrielse, livets ljuvaste sång

Att få vara någon annan en timme eller två
Älskade vän, försök att förstå?


Kudden är min tröst
Tystar en förtivlad röst

Täcket är mitt skydd
Lugn, varm och trygg

Sängen är min tron
En ångerst fri zon


Men problemen är tillbaka när jag sedan vaknar
Och då, jag alltid drömmen igen saknar

Att bara få drömma mig bort,
Det varar allt för kort.