dina steg genom min dörr
drar du halsduken nonchalant från
sönderkysst hals och hänger den där
sätter oss ner i soffan med varmt te
du tar min blick i dina ögon av sorg
men skakar av dig alla tårar med
ett leende och pratar om stunder av
vin och musik då vi hela nätter
diskuterat dansk design och brottsregister

efter några bloss säger du att du
ska låta mig sova, vandra hem i kylan
jag ber dig inte stanna denna gång


det är det enda sättet att hålla dig kvar