Den gäckande trasflickan ville ögon se nattsolens dagande vidder

Känna tusen mils eviga milda färger

Små regndroppars lövvingar på fågel beströdd av vit snökristall

Hon ville se ljust vävda himmlars fria höjder

Friheten trygg bakom regndansens leende månblomma

Ovan bergstoppar o granskog vida

Svävande på molnsilvers vita liljors oskrivna doftblad o bädd

Hennes skimrande kärlek öm o god

Gyllene fjäders skrud bevingad blå o gul

Stjärndrömmar var alla hennes vackra sanna vänners famn

Där kände blicken djupt i hjärtat en varm själs bärande rosenhand

Där var mörkrets onda aldrig svart ljuv natt

Trasflickan målar seende, kännande penseldrag

Hör minnen i tavlans rinnande pärldroppar

Bildens gäckande slagstrålars trumma

Figurernas blixtrars hårda illvilja

Hennes ramsmyckes stenhölje

Askvaggans nynnande visa

Viskande tonen, lugnet o ron

Sovande sömn byggde stålmurar, 

växande av änglars trygga himmelsport,

till livets sköra musiks åter vakna dag

En trasflickas sjungande sånger

Ordens skrivna poesi

Hennes vackra öde o oskrivna bokblad

Så ville hon ögat blicka stunden lycklig

Flyga fjärran vida

Känna drömmens saga