Jag går i en tunnel.

Den är upplyst.

Jag har hammare och solglasögon med mig.

Vill inte se något ljus i slutet.

Slår sönder lamporna när jag passerar dem.

Lämnar mörker bakom mig.

Alla ljusa stunder har jag packat in i betong och sänkt ner till havets botten.

Dags att färdas vidare.

Jag hoppas på att det finns en mörkare plats än Helvetet för någon som mig.

Jag försvinner bort och lämnar ett ihåligt eko som sakta klingar av i den mörka tunneln.