Jag ser ut över sjön där min pappa låg
på bottnen tre dagar helt ensam.
Dimman sveper in vattnet
i ett grått täcke så bara 100 meter
lugn vänlig yta kan ses
från datorn i campingens uterum.
Nu ska jag åka till den lilla å en km bort
där jag låg som sjuåring på bottnen
innan en järnvägsarbetare drog upp mig
och väckte mig till liv igen.
Det är skönt att leva.