Vemodet lutade sig bakåt och såg sorgen i ögonen

Är du min vän tumlade tanken likt fräsande vågor med ridande vanmakt på sin rygg. Slocknad utmed ödslig strand. Kullvällt mot nattens svarta tystnad

Våg efter våg av smärta rullar in i det hjärta som var dig givet. Greppar kramp där strupen kippar efter nytt liv att andas in. Tomt ekar ropet efter dig i det innersta av allt som är jag. Tomt registrerar min tanke rymden omkring mig. Tomt där det fanns ett du. Tomt där det fanns ett jag. Tomt där det fanns ett vi.

Ett vi

Din doft letar sig in i minnet av dig. Ditt leende etsat i evighetens minne av den du strålade mot mig. Din hand mot min kropp. Din kropp mot mitt liv. Det som är du ekar sönder min längtan och ropet domnar händernas saknad av brist på din hud mot min.

Ödsligt stegen ekar. Kaffet i enslig tystnad smaklöst och torftigt. Tanken färdas genom stunder vi ägde för varandra. Bränner och river och sliter min själ.

Framtiden vi ville. Allt som bäddats ljust kring våra drömmar. Krossades och drunknade mot havets botten av missförstånd kantad med taggtråd.

Du har ditt du. Jag har mitt jag

Det finns inget

vi

Längre