Publicerad 2011-09-15 08:36 av Eva Helene

eget foto


Tiden - en illusion

Jag börjar gå en stig från huset
där min pappa bodde
med sina många syskon och föräldrarna
min farmor och farfar

Sätter mig på en sten
och tänker intensivt på dem
och ser plötsligt att min klocka
hoppar fram två timmar


- Det är en omöjlighet, säger urmakaren sen
och rationella personer i min närhet


Men det är inte första gången
min klocka beter sig besynnerligt
som för att påminna om
att tiden är en illusion






Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Eva Helene med Poeter.se id #30820 innehar upphovsrätten