Kvällen mig skymd bakom stunden gömd i lekande gäcknings charader

Nattens timme efter timme

Lägger mörkrets onda hotbild

Gång på gång i stum andning lagd

Slungas mig stormen hit o dit i hårt vålds grepp o slag

Djupt blickens skräck blundar blek i töcknens virrvarr

Och ögons bedjande nejs tårar mig smärtsamt faller nerför sorgens kind

Svårt plågad ryggen lagd i evigt spår mig åter

Grymt viner åskvinden bitande, pinande o landar över hjärtbröstet frusen o tung

Ty tiden drar svepande otröstande steg i tidlöshet

Blott skärvors stämpel i själen

Ett avtrycks skeende förnimmer det starkt ofattbara